Final Destination
Nu är det knappt 3 veckor kvar till japanresan. Nästan allt är väl klart egentligen... biljett, laptop, nytt pass, en djävla massa energi och en sprillans ny laptopväska... Nästan. Jag köpte en crumpler-väska från webhallen som rymde upp till 17¨-skärmar och hade jag vetat bättre hade jag inte köpt den alls. Den är den största axelväskan jag någonsin sett i hela mitt liv. Och då menar jag STOR. Stor och dessutom helt djävla stel som en planka. Tar jag "på" mig väskan, ser det rent sagt fördjävligt ut. Remmarna kunde lika gärna vara gjorda av någon slags metall för när man sätter väskan på axeln, då ser det ut som att man bär på en tavla ungefär. Skitsnyggt! En sånhär väska vill man ju gärna att remmarna ska gå lite mer format efter armen, men denna väska, den blir verkligen som en trekant och den vägrar böja sig.
Dessutom när jag kom hem och upptäckte detta till min förtvivlan, kommer morsan upp med en laptopväska hon köpt i Japan, som passar perfekt till min dator. 800kr kostade Crumpler-väskan, som jag inte ens gillar och som jag faktiskt tänker antingen 1. Be farsan lämna på Webhallens butik på Sveavägen (om de nu tillåter det, den skickades ju från deras postorder i Solna.) eller 2. Skicka tillbaks den per post, för 200kr ungefär i frakt. Så kul var det.
Inför resan har jag även försökt att förbereda mig mentalt inför flyget. Det finns väl de som älskar att flyga men jag är en sån person där ordet ”hatkärlek” passar in bra när det gäller flygresor. Det är kul kanske de första 15 minuterna och de sista, men jag kan aldrig släppa min nervositet när jag flyger. Statistiskt sett så är det ju färre flygplansolyckor jämfört med bilolyckor, men då får man även tänka på att antalet flygplan är ju inte lika många heller. Ofta tänker jag i banorna ”hoppas att alla har stängt av sina mobiltelefoner nu”, ”jag hoppas att det inte är en tyfon vid Tokyo när jag landar” och så vidare. Det känns ganska galet, men varje gång jag åker till japan (och hem för den delen) så tänker jag på sånt här.
Men ändå tillhör det ändå det stora hela på något sätt och jag kan inte undvika att småle när jag tänker på att man kan titta ut genom det ovala fönstret och se den blå himlen ovanför alla molnen. Dessutom visar de tydligen Terminator Salvation i september, vilket passar perfekt för min del då jag faktiskt inte sett den än. Sen är det något slags spänningsmoment i att lyfta och landa, det pirrar lite sådär i magen... Jag brukar dock alltid sitta vid sätena närmast gången. Mest för att jag ska kunna gå ifrån när jag vill, men även för att jag ska kunna komma ut snabbare ur planet. Ja, snabbare ut ur planet, jag hatar att bli ståendes därinne för länge.
Japanskan går bra. Just nu prioriterar jag kanji, för grammatiken är lätt ihågkommet upptäckte jag när jag läste igenom det härom dagen. Jag har som mål att lära mig 150 stycken nya nu under denna och nästa vecka. Det svåra med kanji är att de har två läsningar. Ena kallas för kunyomi, vilket är den japanska läsningen medans onyomi är den ”kinesiska”. Vad skillnaden är läsningarna helt enkelt kommer från respektive land (fast den kinesiska läsningen uttalas ju inte likadant som i Kina då).
Moving right along, jag var till optikern idag och beställde provlinser. Jag har inte haft linser på ett tag, men det ska väl inte vara några problem hoppas jag. Ska bli skönt att kunna springa runt och ha sig utan att använda glasögon... Underlättar ju faktiskt ganska mycket när man exempelvis fotograferar. Jag har nog aldrig träffat på en optiker med en sån ful mun. Hon svor och hade sig, men var djävligt trevlig och rolig dessutom så det var OK!
Igår var jag i Örebro och träffade Stefan och hans flickvän Ellinor som jag inte träffat sedan midsommar. Vi snackade en hel del om krimskrams. De är på G att köpa bostadsrätt dessutom och jag hoppas verkligen det går vägen! De är djävligt söta tillsammans faktiskt. Jag fick även svar från fotografen i Japan, Masuda. Han kom med prisförslag på begagnade objektiv och kamerahus. Jag blev faktiskt glatt förvånad när jag såg att macroobjektivet jag lånade av min kompis Gunnar kostade så lite som 1850kr (gårdagens valutakurs). Nytt kostar den väl runt 5500 tror jag så den tänker jag nog slå till på åtminstone. Sen får jag se om jag byter upp mig till ett bättre kamerahus, men det får vänta lite tills jag vet om jag får stipendium eller inte...
Det får duga för dagen! LATER!
Dessutom när jag kom hem och upptäckte detta till min förtvivlan, kommer morsan upp med en laptopväska hon köpt i Japan, som passar perfekt till min dator. 800kr kostade Crumpler-väskan, som jag inte ens gillar och som jag faktiskt tänker antingen 1. Be farsan lämna på Webhallens butik på Sveavägen (om de nu tillåter det, den skickades ju från deras postorder i Solna.) eller 2. Skicka tillbaks den per post, för 200kr ungefär i frakt. Så kul var det.
Inför resan har jag även försökt att förbereda mig mentalt inför flyget. Det finns väl de som älskar att flyga men jag är en sån person där ordet ”hatkärlek” passar in bra när det gäller flygresor. Det är kul kanske de första 15 minuterna och de sista, men jag kan aldrig släppa min nervositet när jag flyger. Statistiskt sett så är det ju färre flygplansolyckor jämfört med bilolyckor, men då får man även tänka på att antalet flygplan är ju inte lika många heller. Ofta tänker jag i banorna ”hoppas att alla har stängt av sina mobiltelefoner nu”, ”jag hoppas att det inte är en tyfon vid Tokyo när jag landar” och så vidare. Det känns ganska galet, men varje gång jag åker till japan (och hem för den delen) så tänker jag på sånt här.
Men ändå tillhör det ändå det stora hela på något sätt och jag kan inte undvika att småle när jag tänker på att man kan titta ut genom det ovala fönstret och se den blå himlen ovanför alla molnen. Dessutom visar de tydligen Terminator Salvation i september, vilket passar perfekt för min del då jag faktiskt inte sett den än. Sen är det något slags spänningsmoment i att lyfta och landa, det pirrar lite sådär i magen... Jag brukar dock alltid sitta vid sätena närmast gången. Mest för att jag ska kunna gå ifrån när jag vill, men även för att jag ska kunna komma ut snabbare ur planet. Ja, snabbare ut ur planet, jag hatar att bli ståendes därinne för länge.
Japanskan går bra. Just nu prioriterar jag kanji, för grammatiken är lätt ihågkommet upptäckte jag när jag läste igenom det härom dagen. Jag har som mål att lära mig 150 stycken nya nu under denna och nästa vecka. Det svåra med kanji är att de har två läsningar. Ena kallas för kunyomi, vilket är den japanska läsningen medans onyomi är den ”kinesiska”. Vad skillnaden är läsningarna helt enkelt kommer från respektive land (fast den kinesiska läsningen uttalas ju inte likadant som i Kina då).
Moving right along, jag var till optikern idag och beställde provlinser. Jag har inte haft linser på ett tag, men det ska väl inte vara några problem hoppas jag. Ska bli skönt att kunna springa runt och ha sig utan att använda glasögon... Underlättar ju faktiskt ganska mycket när man exempelvis fotograferar. Jag har nog aldrig träffat på en optiker med en sån ful mun. Hon svor och hade sig, men var djävligt trevlig och rolig dessutom så det var OK!
Igår var jag i Örebro och träffade Stefan och hans flickvän Ellinor som jag inte träffat sedan midsommar. Vi snackade en hel del om krimskrams. De är på G att köpa bostadsrätt dessutom och jag hoppas verkligen det går vägen! De är djävligt söta tillsammans faktiskt. Jag fick även svar från fotografen i Japan, Masuda. Han kom med prisförslag på begagnade objektiv och kamerahus. Jag blev faktiskt glatt förvånad när jag såg att macroobjektivet jag lånade av min kompis Gunnar kostade så lite som 1850kr (gårdagens valutakurs). Nytt kostar den väl runt 5500 tror jag så den tänker jag nog slå till på åtminstone. Sen får jag se om jag byter upp mig till ett bättre kamerahus, men det får vänta lite tills jag vet om jag får stipendium eller inte...
Det får duga för dagen! LATER!
Kommentarer
Postat av: Micke
150 nya tills slutet av nästa vecka?! Jag önskar jag hade din krigarkänsla!
Postat av: Simon
Är halvvägs nu efter 3 dagar :D
Trackback
