Listen to your heartbeat
Under cirka 2.5 månader nu har jag haft samma tyngd på min hantel som jag använder här hemma. Av någon anledning kom jag aldrig till skott med att köpa nya vikter, vilket jag äntligen gjorde igår. Nu kör jag 12kg på hanteln och det var länge sen jag kände mig såhär utmattad i armarna, vilket är en djävla härlig känsla kan jag tala om.
Jag har aldrig varit en person som vill ta styrketräning till det extrema och jag kör heller inte på något gym. Jag kör hemma helt enkelt. Jag vet att det inte ger lika mycket eftersom man inte alltid kan isolera eller öka lika mycket som man gör på gym, men jag gör det mest bara för att det är nyttigt och för att armarna ska se lite bättre ut såklart :) Utöver armarna kör jag ben (benböj), push-ups av olika slag, crunches och sit-ups. Faktiskt så har det gett en hel del och jag måste erkänna att det underlättar ju speciellt när man jobbar mycket med att bära saker fram och tillbaka på Konsum. Visserligen jobbar jag ju bara imorgon och söndag, men ändå. Man känner skillnad och det är skönt.
Jag har aldrig haft speciellt bra självförtroende tidigare, men mycket tack vare att jag gick ner i vikt under min tid i Linköping upptäckte jag även hur jag mådde bättre av att inte väga lika mycket som jag gjorde innan. Innan jag flyttade hemifrån vägde jag nog säkert runt 85, give or take ett kilo. När jag flyttade tillbaks från Linköping till Karlskoga hade jag gått ner till runt 67 eller 68kg. På den tiden "tränade" jag inte som jag gör nu heller. Även fast man drack en hel del och blev härdad inom dryckeskonsten hjälpte cyckeln en hel del faktiskt mot allt detta. Linköping är som känt en cykelstad och jag cyklade nämligen till och från skolan varje dag i vilket väder det än var och vilken årstid det än var.
Numer väger jag runt 72kg, vilket jag stannat på faktiskt. Det är också en skön känsla, att man vet att ens metabolism har ökat såpass mycket att man slipper gå upp de där tråkiga kilona som man inte vill ha. Nu har jag ju lite mer muskler också jämfört med förut så att gå upp några kilo muskler är helt ok, men fett tackar jag nej till. Morsan klagar på att jag äter för lite godsaker nu när jag är här, men jag försöker faktiskt tänka så gott jag kan på kaloriintagen. Hon menar att jag kommer gå ner ändå när jag åker till japan, vilket kanske är sant men ändå inte. Jag kommer förmodligen till och med ta med mig mina joggingskor till japan och hitta någon rolig rutt jag kan springa mina två-tre dagar i veckan som jag gör här i Sverige.
Ni tycker säkert att jag pratar för mycket om det här, men för mig är det viktigt och bloggen är till för att jag ska skriva av mig det jag har på hjärtat. Ska jag vara ärlig gillade jag aldrig min egen kropp för 3 år sedan. Jag avskydde den och som sagt tärde det på mitt självförtroende något oerhört. Under den längsta tiden hade jag sådana där byxor som var vida som attan och hade WU-TANG skrivet på bakfickan, bara för att jag inte ansåg att andra kläder passade. När jag väl började använda vanliga straight jeans hade jag storlek 36. Numer använder jag storlek 31 eller 32, beroende på modell och märke. Hur djävla skönt är inte det tror ni?!
In any case, jag var ju i Örebro härom dagen och träffade min söta kompis Stefan. Ute vid slottet fanns det lite roliga konstnärliga föremål och dessa är två av dem som jag tog med Stefans kamera:
Den här bilden häruppe (med slottet) är lite rolig. Ser ni det som sticker upp ur vattnet? Det är en hand som pekar på slottet. Djävligt roligt faktiskt :D
Jag har aldrig varit en person som vill ta styrketräning till det extrema och jag kör heller inte på något gym. Jag kör hemma helt enkelt. Jag vet att det inte ger lika mycket eftersom man inte alltid kan isolera eller öka lika mycket som man gör på gym, men jag gör det mest bara för att det är nyttigt och för att armarna ska se lite bättre ut såklart :) Utöver armarna kör jag ben (benböj), push-ups av olika slag, crunches och sit-ups. Faktiskt så har det gett en hel del och jag måste erkänna att det underlättar ju speciellt när man jobbar mycket med att bära saker fram och tillbaka på Konsum. Visserligen jobbar jag ju bara imorgon och söndag, men ändå. Man känner skillnad och det är skönt.
Jag har aldrig haft speciellt bra självförtroende tidigare, men mycket tack vare att jag gick ner i vikt under min tid i Linköping upptäckte jag även hur jag mådde bättre av att inte väga lika mycket som jag gjorde innan. Innan jag flyttade hemifrån vägde jag nog säkert runt 85, give or take ett kilo. När jag flyttade tillbaks från Linköping till Karlskoga hade jag gått ner till runt 67 eller 68kg. På den tiden "tränade" jag inte som jag gör nu heller. Även fast man drack en hel del och blev härdad inom dryckeskonsten hjälpte cyckeln en hel del faktiskt mot allt detta. Linköping är som känt en cykelstad och jag cyklade nämligen till och från skolan varje dag i vilket väder det än var och vilken årstid det än var.
Numer väger jag runt 72kg, vilket jag stannat på faktiskt. Det är också en skön känsla, att man vet att ens metabolism har ökat såpass mycket att man slipper gå upp de där tråkiga kilona som man inte vill ha. Nu har jag ju lite mer muskler också jämfört med förut så att gå upp några kilo muskler är helt ok, men fett tackar jag nej till. Morsan klagar på att jag äter för lite godsaker nu när jag är här, men jag försöker faktiskt tänka så gott jag kan på kaloriintagen. Hon menar att jag kommer gå ner ändå när jag åker till japan, vilket kanske är sant men ändå inte. Jag kommer förmodligen till och med ta med mig mina joggingskor till japan och hitta någon rolig rutt jag kan springa mina två-tre dagar i veckan som jag gör här i Sverige.
Ni tycker säkert att jag pratar för mycket om det här, men för mig är det viktigt och bloggen är till för att jag ska skriva av mig det jag har på hjärtat. Ska jag vara ärlig gillade jag aldrig min egen kropp för 3 år sedan. Jag avskydde den och som sagt tärde det på mitt självförtroende något oerhört. Under den längsta tiden hade jag sådana där byxor som var vida som attan och hade WU-TANG skrivet på bakfickan, bara för att jag inte ansåg att andra kläder passade. När jag väl började använda vanliga straight jeans hade jag storlek 36. Numer använder jag storlek 31 eller 32, beroende på modell och märke. Hur djävla skönt är inte det tror ni?!
In any case, jag var ju i Örebro härom dagen och träffade min söta kompis Stefan. Ute vid slottet fanns det lite roliga konstnärliga föremål och dessa är två av dem som jag tog med Stefans kamera:
Den här bilden häruppe (med slottet) är lite rolig. Ser ni det som sticker upp ur vattnet? Det är en hand som pekar på slottet. Djävligt roligt faktiskt :D
Kommentarer
Trackback
